Recept på att bli en pajas, gör det motsatta.
Människor som snackar skit om varandra och sedan blir vänner igen.
Jag stör mig på sådana människor. Först är du kompis med henne och sen blir du ovänn med henne. Ni båda snackar skit om varandra, avslöjar hemligheter, säger elaka saker till varandra, retas, hackar ner på komplex osv, sedan efter två veckor eller så drar ni ett streck över det och blir vänner igen. Liksom haallåå? Det finns ingen tillit kvar i vänskapen, man vet aldrig om den andra snackar skit om dig direkt när du vänder ryggen åt henne, det är som om du vill att dina s.k "vänner" ska hugga dig i ryggen och vara mobbad.
Kasta bort falska och ytliga vänner, du kommer annars bli behandlad på detta sett om och om igen och kanske själv bli en, som snackar skit om dina "vänner" medans du är "vän" med dom. Jag kan inte lita på en människa som snackar skit om sina vänner eller har varit vän, bråkat och snackat en massa skit och sedan blivit vän igen. Jag känner mig alltid osäker ifall hon/han gör exakt samma sak mot mig.
Om man bråkade som liten runt 7-13 års ålder är det helt okej att fortfarande bli kompis med den personen eftersom då vet man ingenting och man menar ju verkligen inte det. Men vid 14 års ålder har man mognat sig lite och kanske börjar använda sin hjärna förnuftigt. Fattar ni vad jag menar?
Det är en helt annan sak att lätta på sitt hjärta och tala ut om vad som irriterar en själv om andra. Då sitter man inte och säger "- Hon borde operera om hela sig.", "-Kolla hur jävla ful hon är, bristningar överallt."
Jag tycker det lågaste är när man börjar hacka ner på någons utseende. Man kan inte välja hur man vill se ut när man födds. Man ger bara onödiga komplex och får den personen att må dåligt. Alla ser ut olika och det är unikt, hur kul skulle de va om alla såg helt likdana ut liksom?
Jag stör mig på sådana människor. Först är du kompis med henne och sen blir du ovänn med henne. Ni båda snackar skit om varandra, avslöjar hemligheter, säger elaka saker till varandra, retas, hackar ner på komplex osv, sedan efter två veckor eller så drar ni ett streck över det och blir vänner igen. Liksom haallåå? Det finns ingen tillit kvar i vänskapen, man vet aldrig om den andra snackar skit om dig direkt när du vänder ryggen åt henne, det är som om du vill att dina s.k "vänner" ska hugga dig i ryggen och vara mobbad.
Kasta bort falska och ytliga vänner, du kommer annars bli behandlad på detta sett om och om igen och kanske själv bli en, som snackar skit om dina "vänner" medans du är "vän" med dom. Jag kan inte lita på en människa som snackar skit om sina vänner eller har varit vän, bråkat och snackat en massa skit och sedan blivit vän igen. Jag känner mig alltid osäker ifall hon/han gör exakt samma sak mot mig.
Om man bråkade som liten runt 7-13 års ålder är det helt okej att fortfarande bli kompis med den personen eftersom då vet man ingenting och man menar ju verkligen inte det. Men vid 14 års ålder har man mognat sig lite och kanske börjar använda sin hjärna förnuftigt. Fattar ni vad jag menar?
Det är en helt annan sak att lätta på sitt hjärta och tala ut om vad som irriterar en själv om andra. Då sitter man inte och säger "- Hon borde operera om hela sig.", "-Kolla hur jävla ful hon är, bristningar överallt."
Jag tycker det lågaste är när man börjar hacka ner på någons utseende. Man kan inte välja hur man vill se ut när man födds. Man ger bara onödiga komplex och får den personen att må dåligt. Alla ser ut olika och det är unikt, hur kul skulle de va om alla såg helt likdana ut liksom?
Nääär ska folk inse fakta och sluta vara en idiot som väljer dåliga vänner framför bra liksom?
Kommentarer
Trackback
